Test Kona Rove ST 2017

Iain köpte en Kona Rove ST 2017 hos oss den 16e september och planerade att cykla hem från butiken. Iain bor i Skåne 🙂 Han skrev ett test om cykeln när dem 631km var avklarade. Här finns testet, på engelska:

unnamed

XTREM TEST RIDE REPORT – KONA ROVE ST 2017

When you own 8 bikes – but you only need one

x = n + 1 (minus n)

So the formula goes. How many bikes you need (x) is equal to how many you have today (n), plus 1 more. Always one more. No discussion ;-)…

With 3 racers, a TT bike, a fixie, a commuter ride, a 26” MTB and a 29” MTB propping up various parts of my house and garage I obviously needed a new bike. Something suitable for all road surfaces (especially gravel), sturdy, comfortable, low maintenance, ideal for touring and flexible when it comes to tyre width. In other words a bike that could do everything that my existing fleet couldn’t.

Some internet browsing, various recommendations from friends and my own personal taste led me to the KONA range and specifically to the 2017 model of their steel framed Rove ST model. On all points it looked like it fit the bill, as well as being a great looking bike. So the only question was where to get my hands on one.

Support your LBS

It didn’t take long to find the most competitive price on the web, with a combo bike-shop/online retailer from the UK offering the best deal including shipping to me in Älmhult in Southern Sweden. However if we all only bought from foreign online retailers then who’d fix our bikes when they needed some love and attention? So I kept looking to see if I could find a Swedish bike shop who offered KONA. Seems like there’s only one – “Fixmybike” in Stockholm over 600 kms away – but what better way to support your “local” bike shop than to call them up, reserve the bike and pick it up and ride it home? Sounded like a plan!

Huge cred to Yoann at Fixmybike. The bike was ready for me when I arrived off the early morning train from Älmhult to Stockholm. In addition to the standard bike he quickly helped me accessorise it with pedals, a mini-pump, “blade” rear mud-guard with built in light, bottle cages and a couple of spare tubes. I was on the road within about 20 minutes, after a quick test spin around the block and a slight saddle height adjustment. All that for a price more than 1000 Sek cheaper than buying online (enough to cover my train fare & 3 nights hostelling on the way
home!)

The route

I planned a route which followed the smallest roads possible, with as much gravel and forest road as I could find – whilst always following a “reasonable” route generally in the right direction. If you route plan on Google then the recommended route is 472 kms by car or 526 kms by cycle. My route turned out to be 631 kms of which 160 kms was varying degrees of gravel (hard-packed mud, loose small gravel, loose stones, grassy forest trails) and the rest was mainly minor paved country roads and lanes. It’s fair to say I got to test the bike on a wide spectrum of surfaces, with the exception of more technical forest trails.

The ride

I’ve never felt so sure about a bike so quickly! Talk about love at first ride…

We’ll start with the fit & comfort. As far as fit is concerned the geometry of the KONA frames means that you probably feel most comfortable on a frame that has lower numbers than you’re used to. I normally ride a 56cm or even a 57cm road bike – but the 54 (M/L) KONA was perfect. Then the comfort you get from a steel frame doesn’t need any explanation from me but just to emphasise it – I rode 8-10 hours per day for 4 days and did not have the slightest ache or pain anywhere on my body. Nothing. That’s what I mean by comfort!

The handling

Handling. This bike handles like a dream. I didn’t over-do it on the baggage front, but I’m a pretty heavy rider so I can only assume the experience would have been similar for an average rider with more baggage.

On the flat paved roads you could almost forget you’re not on a pure road bike. Everything is smooth and balanced and you feel you’re getting a pretty good speed for your effort. But this bike isn’t designed for straight flat paved roads. On the loose gravel – even on really fast winding downhills – I felt in total control and could ride pretty aggressively at high speed. I never hesitated if I had to quickly divert to avoid a pothole or switch track for whatever reason.

Gearing. The SRAM Rival 1×11 spd drivetrain (40t chainring & 11-42 cassette) never missed a beat on the whole trip. I found this to be an ideal gearing spectrum – able to keep pedalling at a reasonable cadence at speeds over 50kph on the fast downhills whilst having the 40/42 ratio to make it up even the steepest loose gravel climbs.

Brakes. The TRP Spyre C mechanical disc brakes are apparently a new development for 2017’s model, with the braking pressure being applied from both sides of the disc. That’s where my technical knowledge reaches it’s limit. All I know is the brakes well both smooth and/or responsive as necessary.

Tyres. Seems like the Clement X’Plor MS0 Tubeless 700x36c’s are absolutely bulletproof. I really put them to the test as some of the gravel sections were quite large sharp stones but checking the tyres treads and walls at the end of the trip you’d think they just came out the packet. Great thing about the bike is the flexibility on tyre choice. You can stick a pair or slick 23mm race tyres on – or you can go all the way up to full MTB winter tyres.

Conclusion

I think I found my dream bike. 631kms of pure cycling pleasure in 4 days and if it wasn’t for a mild feeling of fatigue I’d be out on it again today after arriving home yesterday evening.

Top marks for service also to the guys at Fixmybike in Stockholm and kudos for stocking such a great brand of bike.

Now I just need to work out why I’ve got so many bikes….

@riojarouleur 2016-09-19

unnamed-2

 

Magic Lördag hos Fix my Bike!

Fix my Bike fyller snart 6 år, det är snart Jul och hösten är otrolig fin för att vara Sverige. Det räcker för oss för att organisera den första Magic Lördag hos Fix my Bike!

Från kl.10 lördag 12 December och fram till kl.15 kommer vi att köra med sinnessjuka erbjudanden med bland annat:

  • Upp till 40% rabatt på Kona cyklar 2015 och tidigare årsmodell
  • 10% rabatt på alla Kona cyklar 2016, även beställningar
  • 10% på alla Bromptoncyklar och 15% på Brompton originaltillbehör
  • Upp till 50% rabatt på tillbehör
  • Och mycket mycket mer…

Utöver kanonpriser kommer vi också att bjuda på glögg, öl, snacks och en bra stund med oss för att snacka cykel och annat.

Följ oss på Instagram @fixmybike före lördag 12 december! Vi kommer att lotta ut en Instagram följare lördag kl.14 som kommer att vinna ett presentkort på 1000:-!

Grupptest med oss i Hellas gården den 1 juli

Sommaren verkar äntligen vara här! Det tänkte vi på Fix My Bike fira med en cykelkväll tillsammans med er!
Ni kommer att kunna hyra cyklar av oss till det vanliga priset 500 kronor, skillnaden denna gång är att våran medarbetare Alexander (killen på bilden), tidigare svensk mästare och landslags cyklist i Downhill kommer vara er guide för kvällen!

Alex 1
Datum är satt till 1/7 kl 16, där vi åker från butiken ut till Hellas gården! Här ser du vilka cyklar du kommer att testa!

Minsta antal platser är 3 och Max 5 – Kontakta oss via telefon (086434558) eller mejl (info@fixmybike.se) för att boka plats!

Väl mött

Fix My Bike gänget

Jesper testade Processen 111… och Downhill i Järvsö!

20141004_134343-576x1024I Järvsö var det förvisso säsongsavslutning inför vintersäsongen, men för mig var det PREMIÄR för att cykla Downhill… Och vilken premiär sen…

Att man i ”mogen” ålder kan börja köra Downhill på cykel är underbart!

Jag har åkt en del skidor genom åren och vistats vintertid i en miljö med liftar och pister av olika svårighetsgrad. Att kunna göra samma sak under andra delar av året, fast på cykel istället för skidor, öppnar upp helt nya möjligheter. Det var en fantastisk upplevelse!

Det hela började en fredag i början av oktober. Vi packade bilen och släpet med 5 stycken av nästa säsongs (2015) fulldämpade Kona cyklar och begav oss mot Hälsingland och Järvsö JBP. Integralhjälmen och skidglasögonen var också med. Övriga skydd fanns att hyra på plats.

Nästa morgon var det äntligen dags… I strålande sol gjorde vi först en noggrann genomgång av cyklarna, pedaler skruvades på, sadlar justerades och däck pumpades med rätt tryck m.m. Även dämpningen gicks igenom och justerades. Jag blev tilldelad en Kona Process 153 DL med 27,5 tums hjul.

Sedan var det dags att rulla ner mot liftstationen och prova ut skydd och skaffa liftkort. Jag fick flashbacks från ungdomen då jag spelade lite ishockey.

Man har skydd nästan överallt, det kändes tryggt när jag tittade upp mot backarna där vi skulle åka…

Och nu börjar äventyret! Att åka tvåsitsig sittlift och samtidigt få med sig sin cykel…

Med något höjd puls närmade jag mig liften och fick förklarat hur det skulle gå till, även liftpersonalen fick veta att det var första gången för mig… Och min knallgröna cykel var med, den skulle få hänga på två krokar vid sidan av sitsen… Och det gick bra!

Cykeln och jag klarade även av att kliva av när vi nått toppen…

Så var det dags att påbörja färden ner. Systemet i Järvsö är uppbyggt ungefär på samma sätt som pisterna i en slalombacke d.v.s. det är olika svårighetsgrader. Största skillnaden är att här kör man mer i skogen. Jag började såklart med den lättaste leden, ”Monica” (Grön). Känslan av att rulla utför slingrande, böljande skogsstigar är svår att beskriva. Det måste upplevas!

Vartefter jag blev säkrare på cykeln så vågade jag så småningom testa lite svårare leder. Det var hela tiden nya utmaningar, med doserade kurvor och ibland lite mer tekniska partier. Inte helt enkelt såklart för en nybörjare, men otroligt kul. När det var dags för lunch var jag genomsvettig och överlycklig. Vi fortsatte sen tills liften stängde…

Nästa morgon var det dags att testa en annan cykel. Låt mig presentera min nya bästis:

Kona Process 111 (2015), med 29 tums hjul. Jag kände mig förvisso lite säkrare i sadeln efter en dags träning, men upplevde ändå en skillnad i hur cykeln reagerade i backarna. I mitt tycke kändes den mer förlåtande för en nybörjare, speciellt när man kör över stockar och stenar samt i de branta partierna.

Sånt här handlar givetvis om personligt tycke och smak men för mig kändes den perfekt och vi kom riktigt bra överens! Detta innebar att jag vågade ta ut svängarna ytterligare och ge mig på lite svårare leder. Från den gröna ”Monica” till de lite svårare, blåa, ”Barbro” och ”Manolito” m.fl. Speciellt ”Manolito” var en utmaning då den var ganska teknisk. Men på tredje försöket så klarade jag den utan att stanna upp. Och var supernöjd!

Nästa år blir det förhoppningsvis även de röda lederna och någon gång i framtiden kanske en svart…

Slutligen: Att cykla Downhill är något jag verkligen kan rekommendera, och Järvsö JBP var perfekt då det fanns leder som passar alla. Från nybörjare som jag själv, till de mest avancerade.

Nu längtar jag bara till våren då de öppnar igen!

Vi testade Kona Process 111 och Process 153 DL i Järvsö

Hela Fix my Bike gäng var i Järvsö på avstängningshelg i oktober. Vi kom ditt med ett antal Kona cyklar, bland annat 2 Process 111 och en Process 153 DL 2015. Det var riktigt skojigt och vi måste säga att Kona enduro cyklar är bland de vassaste och roligaste mountain bikes som finns just nu

Watch and enjoy!

Kona Precept In Da Wood

Cykelsäsongen har äntligen startad och vi provar att ta lite tid för att provcykla våra nya MTB. Vi var mycket nyfikna på den nya Kona Precept. En heldämpad med vettiga komponenter för ca 12000:-, vi undrade hur den skulle bli i skogen. Vi körde ganska hårt som vi brukar och jag kan säga att vi var mycket väl överraskade.

Kona Precept

 

Cykeln är välkonstruerad och reagera mycket bra på tekniska stigar. Den känns mycket aggressiv och får en VG uppför, snabb och lättrullad.

För det priset behövde Kona kompromissa på vissa delar. Vi tyckte att hydrauliska skivbromsar Tektro skulle bli den första sak att uppgradera. De fungerar bra med saknas lite power om man attackerar nedför.

Man får ändå en otrolig rolig cykel för priset, perfekt för Hellas och liknande områden. Även för en nybörjare är den lätt att komma igång med. Ett mycket bra val för dig som inte vill spendera hur mycket som helst på en MTB men ändå har höga krav.

 

Punktering

Igår kväll cyklade jag hem, som vanligt, och som vanligt hade jag ingen extra slang med mig. Och det som skulle nångång hända plötsligt hände. Punka..  Inget så spännande, jag fick bara gå hem istället, även om jag är själv cykelmekaniker klarar jag inte att laga en punktering utan verktyg och laggningskit eller slang.

20131203_192713 (800x600)Efter 20 minuter att gå i mörkret stannade en cyklist, utan tvekan bättre utrustad än jag, och vänligt frågade om jag hade långt hem. – Njaa, 4 – 5 kilometer..

Då ska du väl få en slang av mig och kunna cykla hem!

And here is the magic! Spontant hjälp! Man är inte van längre att träffa såna människor mitt på natten. Lite solidaritet finns och det känns mycket bra!

Stor Tack igen för hjälpen och jag blev mycket inspirerad att ändra mitt beteende när jag ser andra som har det på nåt sätt svårt med en cykel.

Livstil

Vi är alltid glada att höra av våra kunder, och ännu mer när cyklarna vi sålde används mycket. Tobias som köpte en Kona Ute och sen en Kona MinUte berättar att han kör mindre än 20 mil/månad med bilen sedan han skaffade sig cyklarna. Mycket roligt att höra och i bonus fick vi en mycket fin bild av cykeln med sonen på pakethållare 😀

Kona Ute

Har du också bilder av dig cyklande eller av din cykel kan du jättegärna mejla oss. Vi publicerar och ser till att andra blir sugna att cykla mer!

Vilket spännande kval!

Fredag 12 juli var det dags. Jag skulle åka i femte heatet kl. 11. Det finns 15 olika kvalheat med 110 åkare i varje. Tur var att jag fick ett nummer, 812, som placerade mig på första startled i min heat. Jag blev mycket nervös för det med tanke att en massa galningar skulle köra på mig för att ta sig till finalen. Bara dem 23 första i varje heat skulle ta sig till det stora finalen som egentligen är den riktiga Mégavalanche, andra finaler har inte samma prestige. Mitt mål, utan att riktig tro på det, var att klara kvalet inom dem 23 första, men också att inte skada mig…

För att komma upp till starten, vid 2800 meter åker man 2 olika lift med världens kö för varje. Jag trodde att jag var ute i god tid att börja åka från Alpe d’Huez vid kl.8:30. En lift, en låååång uppförsbacke och nedförsbacke till nästa lift, 1 timme väntetid för att komma in en knäpptyst 100 pers. kabinlift. Ingen hade lust att prata och det kändes i luften att jag var inte den enda att oroa mig! Äntligen är vi framme, precis när första heaten startar.  P1040344

Dem 500 första meter är våldsamma med många kraschar och några tuffa killar som verkligen vill visa upp att de är här för att göra något bra resultat. Sedan finns det lite mer plats på banan så det verkar lättare för snabba åkare att passera andra.

P1040301

 

Jag känner inte mig lugnare men börjar fundera över en plan för att överleva starten. När det är dags för min heat placerar jag mig på första startled, nästan längst till vänster för att klara bäst första kurvan. Några minuter kvar att vänta och sen hörs den klassiska teknolåten från 90-tal som gjorde Mégavalanchen så känd, Alarma från 666.

Alllaaaaaarmaaaaaa!!!! Jag hinner inte ens tänka att det är dags att trampa på att dem alldeles bästa i heaten är redan några meter framme. Jag trampar så hårt jag kan fram till första kurvan, bromsar lite för sent och det är några till som passerar mig… Fortsättningen blir bättre för min del, jag klarar att komma ikapp några som precis passerade mig och håller en ganska bra placering inför dem första mycket tekniska delar. Jag vågar inte titta bakåt och gör allt jag kan för att stå kvar på cykeln. Jag har redan maxpuls när jag kommer fram till första uppförsbacke men jag är förvånad att inga passerar mig längre. Jag tittar snabbt bakåt och ser att dem flesta har fastnat i den första jobbiga delen. Jag börjar tänka att jag kan klara en bra placering även om jag har ca 20 minuter kvar att cykla. Helt plötsligt njuter jag jättemycket av ögonblicket och börjar hitta rätt takt, i alla fall fram till första krasch. Upp igen och jag fortsätter i en mycket brant och stenig del som jag klarar bra, men ändå ramlar när hela svårigheten är klar…

”OOooooojjj!” Hör jag från publiken som stod där. Den här gången var det en mycket stylish krasch verkar det som. En kille kom till mig och frågar om jag är okej, det verkar så. Jag kontrollerar snabbt min Kona Process, den mår bra också. Från om med nu lovar jag mig själv att ta det lite lugnt innan jag skadar mig på riktig. Resten av kvalet gå ganska bra, jag passerar några killar och några passerar mig. Min sambo står bredvid banan nästan längst ner och skriker att jag är 17. Om jag inte ramlar fram till målet är jag kvalificerad till det riktiga Mégavalanche, en av mina drömmar! Mina armar brinner, hjärtat exploderar snart, några kurvor och hoppar kvar, några killar som trycker på mycket hård i dem sista delarna, och äntligen kommer målet! Min kropp gör ont nästan överallt, men det gör inget, jag är framme och jag har klarat det!

P1040347

5 minuter senare har jag bekräftelse, jag är väl 17 med 26 minuter och 17 sek, inom dem 23 som ska köra Mégavalanche! Whoooohhoooo!!

P1040348

En mycket glad och utsliten kille!

DSC00177

Jag tackar Jenny, min sambo, som ha varit med i resan och hjälpte mig mycket, och Kona som vågade låna mig en Process Deluxe, riktig tävlingsmaskin…

Snart är det finalen…! Stay tuned!

 

Äntlingen i Alpe d’Huez

I början 2013 hade jag stora ambitioner att skriva regelbundet om mina förberedelse till den stora tävlingen jag tänkte göra, Mégavalanche i Alpe d’Huez, som är den längsta enduro tävlingen i hela världen med 33km tävling, start på glaciären på 3300m och mål vid 700m. Det har inte varit så pga extremt mycket jobb i vår butik i Hammarby Sjöstad, en flyttning, och till slut ont i hälsena.

Anmälan till Mégavalanche och flygbiljett köptes för många månader sedan så jag hade ingen anledning att inte åka. Och nu är jag här, eller där om du läser artikeln från Sverige. Men det har hänt ganska mycket sedan jag åkte från Stockholm så jag ska börja från början.

När jag anmälde mig tänkte jag tävla med min enduro cykel, en Kona Coilair från 2012. Slutligen blev det istället en Kona Process Deluxe 2013 som jag fick låna från Kona speciellt för tävlingen.

P1040264

Jag får återkomma med lite detaljer om Processen för att det verkligen är en cykel över det vanliga! Jag kom i måndags till flygplatsen i Genève och fick åka direkt till Kona Europe hämta min tävlingscykel. Jag behövde bara montera mina pedaler, justera dämpningen till min vikt, lära mig några finesser som jag inte hade på min egen cykel, som justerbar sadelstolpe, med reglage på styret alltså, du trycker på knappen och sitter, sadel går ner, du trycker och står, sadel går upp. Tufft.

Jag passade på att titta på Konas sortiment 2014 som hade precis kommit, passade på också att beställa några 2014 cyklar som kommer snart i butiken men det är något annat.

Då var det dags att tacka alla hos Kona, och köra vidare till Alpe d’Huez, cirka 2½ timmar ifrån Genève. Tur att jag hade tagit med min Garmin GPS för att komma fram tänkte jag. Det blev bara katastrof, över 4½ timmar tog det tack vare gpsen som tog mig på alla små vägar igenom hela Alperna… Nästa gång kör jag med vanlig karta.

Men ändå har jag kommit fram och här är jag för 4 dagar cykling, 2 dagar träning och 2 dagar tävling med kvall och final.

P1040270

Och därifrån ska vi cykla, jaja, längst upp!

P1040268

In i liften på väg upp kunde man se några cyklister på mycket tekniska och steniga delar. Jag hoppades att det hade inget att göra med tävlingen men jag fick bekräftelse att det var en del av kvalleden, Några minuter senare var jag på leden, mycket försiktig med en ny och dyrt cykel, och lite små rädd med tanke att det är så brant, blöt och stenig. Jag tog mig när i alla fall på ett bättre sätt en många andra som fick åka upp och ner. Början av leden som sagt är mycket teknisk medan andra delen rullar fort med små hopp, stora snabba kurvor, igenom hela Alpe d’Huez och slutar några hundra meter efter stationen. En mycket rolig led, i alla fall som träning, vi får ser hur det blir på tekniska delar blandad med 200 andra åkare. Imorgon torsdag ska jag träna en gång till och på fredag börjar riktiga grejer!

We keep in touch, jag ska ta en massa bilder, prova skriva ner mina känslor och dela med er allt jag kan!