Jesper testade Processen 111… och Downhill i Järvsö!

20141004_134343-576x1024I Järvsö var det förvisso säsongsavslutning inför vintersäsongen, men för mig var det PREMIÄR för att cykla Downhill… Och vilken premiär sen…

Att man i ”mogen” ålder kan börja köra Downhill på cykel är underbart!

Jag har åkt en del skidor genom åren och vistats vintertid i en miljö med liftar och pister av olika svårighetsgrad. Att kunna göra samma sak under andra delar av året, fast på cykel istället för skidor, öppnar upp helt nya möjligheter. Det var en fantastisk upplevelse!

Det hela började en fredag i början av oktober. Vi packade bilen och släpet med 5 stycken av nästa säsongs (2015) fulldämpade Kona cyklar och begav oss mot Hälsingland och Järvsö JBP. Integralhjälmen och skidglasögonen var också med. Övriga skydd fanns att hyra på plats.

Nästa morgon var det äntligen dags… I strålande sol gjorde vi först en noggrann genomgång av cyklarna, pedaler skruvades på, sadlar justerades och däck pumpades med rätt tryck m.m. Även dämpningen gicks igenom och justerades. Jag blev tilldelad en Kona Process 153 DL med 27,5 tums hjul.

Sedan var det dags att rulla ner mot liftstationen och prova ut skydd och skaffa liftkort. Jag fick flashbacks från ungdomen då jag spelade lite ishockey.

Man har skydd nästan överallt, det kändes tryggt när jag tittade upp mot backarna där vi skulle åka…

Och nu börjar äventyret! Att åka tvåsitsig sittlift och samtidigt få med sig sin cykel…

Med något höjd puls närmade jag mig liften och fick förklarat hur det skulle gå till, även liftpersonalen fick veta att det var första gången för mig… Och min knallgröna cykel var med, den skulle få hänga på två krokar vid sidan av sitsen… Och det gick bra!

Cykeln och jag klarade även av att kliva av när vi nått toppen…

Så var det dags att påbörja färden ner. Systemet i Järvsö är uppbyggt ungefär på samma sätt som pisterna i en slalombacke d.v.s. det är olika svårighetsgrader. Största skillnaden är att här kör man mer i skogen. Jag började såklart med den lättaste leden, ”Monica” (Grön). Känslan av att rulla utför slingrande, böljande skogsstigar är svår att beskriva. Det måste upplevas!

Vartefter jag blev säkrare på cykeln så vågade jag så småningom testa lite svårare leder. Det var hela tiden nya utmaningar, med doserade kurvor och ibland lite mer tekniska partier. Inte helt enkelt såklart för en nybörjare, men otroligt kul. När det var dags för lunch var jag genomsvettig och överlycklig. Vi fortsatte sen tills liften stängde…

Nästa morgon var det dags att testa en annan cykel. Låt mig presentera min nya bästis:

Kona Process 111 (2015), med 29 tums hjul. Jag kände mig förvisso lite säkrare i sadeln efter en dags träning, men upplevde ändå en skillnad i hur cykeln reagerade i backarna. I mitt tycke kändes den mer förlåtande för en nybörjare, speciellt när man kör över stockar och stenar samt i de branta partierna.

Sånt här handlar givetvis om personligt tycke och smak men för mig kändes den perfekt och vi kom riktigt bra överens! Detta innebar att jag vågade ta ut svängarna ytterligare och ge mig på lite svårare leder. Från den gröna ”Monica” till de lite svårare, blåa, ”Barbro” och ”Manolito” m.fl. Speciellt ”Manolito” var en utmaning då den var ganska teknisk. Men på tredje försöket så klarade jag den utan att stanna upp. Och var supernöjd!

Nästa år blir det förhoppningsvis även de röda lederna och någon gång i framtiden kanske en svart…

Slutligen: Att cykla Downhill är något jag verkligen kan rekommendera, och Järvsö JBP var perfekt då det fanns leder som passar alla. Från nybörjare som jag själv, till de mest avancerade.

Nu längtar jag bara till våren då de öppnar igen!