Smakprov Orbea Rallon M10

Idag var det dags för provturen på den helt nya Orbea Rallon M10! Inte så mycket fart än så länge då jag hade 15-20cm att jobba med, men man känner sig hemma redan på hojen. Lätt trampad, stabil och skön, jag ser fram emot våren!

Orbea Rallon M10 har vi som testcykel i butiken i storlek XL. De är rätt små i storlek, XL passar bra till dig som är över 180cm.

Orbea hos Fix my Bike!

Nu är det officiellt! Utöver Kona börjar vi ett samarbete med den spanska Orbea som tillverkar bland annat fantastiska elcyklar och mountain bikes! Följande cykeln, Rallon M10 har vi redan i butiken som testcykel! För 45000:- får du en aggressiv kolfiberram, Fox 36 gaffel samt, SRAM GX Eagle 1×12 växelsystem och mycket mer! Och vacker är den också!! Välkommen in för provcykling!

Test Kona Rove ST 2017

Iain köpte en Kona Rove ST 2017 hos oss den 16e september och planerade att cykla hem från butiken. Iain bor i Skåne 🙂 Han skrev ett test om cykeln när dem 631km var avklarade. Här finns testet, på engelska:



When you own 8 bikes – but you only need one

x = n + 1 (minus n)

So the formula goes. How many bikes you need (x) is equal to how many you have today (n), plus 1 more. Always one more. No discussion ;-)…

With 3 racers, a TT bike, a fixie, a commuter ride, a 26” MTB and a 29” MTB propping up various parts of my house and garage I obviously needed a new bike. Something suitable for all road surfaces (especially gravel), sturdy, comfortable, low maintenance, ideal for touring and flexible when it comes to tyre width. In other words a bike that could do everything that my existing fleet couldn’t.

Some internet browsing, various recommendations from friends and my own personal taste led me to the KONA range and specifically to the 2017 model of their steel framed Rove ST model. On all points it looked like it fit the bill, as well as being a great looking bike. So the only question was where to get my hands on one.

Support your LBS

It didn’t take long to find the most competitive price on the web, with a combo bike-shop/online retailer from the UK offering the best deal including shipping to me in Älmhult in Southern Sweden. However if we all only bought from foreign online retailers then who’d fix our bikes when they needed some love and attention? So I kept looking to see if I could find a Swedish bike shop who offered KONA. Seems like there’s only one – “Fixmybike” in Stockholm over 600 kms away – but what better way to support your “local” bike shop than to call them up, reserve the bike and pick it up and ride it home? Sounded like a plan!

Huge cred to Yoann at Fixmybike. The bike was ready for me when I arrived off the early morning train from Älmhult to Stockholm. In addition to the standard bike he quickly helped me accessorise it with pedals, a mini-pump, “blade” rear mud-guard with built in light, bottle cages and a couple of spare tubes. I was on the road within about 20 minutes, after a quick test spin around the block and a slight saddle height adjustment. All that for a price more than 1000 Sek cheaper than buying online (enough to cover my train fare & 3 nights hostelling on the way

The route

I planned a route which followed the smallest roads possible, with as much gravel and forest road as I could find – whilst always following a “reasonable” route generally in the right direction. If you route plan on Google then the recommended route is 472 kms by car or 526 kms by cycle. My route turned out to be 631 kms of which 160 kms was varying degrees of gravel (hard-packed mud, loose small gravel, loose stones, grassy forest trails) and the rest was mainly minor paved country roads and lanes. It’s fair to say I got to test the bike on a wide spectrum of surfaces, with the exception of more technical forest trails.

The ride

I’ve never felt so sure about a bike so quickly! Talk about love at first ride…

We’ll start with the fit & comfort. As far as fit is concerned the geometry of the KONA frames means that you probably feel most comfortable on a frame that has lower numbers than you’re used to. I normally ride a 56cm or even a 57cm road bike – but the 54 (M/L) KONA was perfect. Then the comfort you get from a steel frame doesn’t need any explanation from me but just to emphasise it – I rode 8-10 hours per day for 4 days and did not have the slightest ache or pain anywhere on my body. Nothing. That’s what I mean by comfort!

The handling

Handling. This bike handles like a dream. I didn’t over-do it on the baggage front, but I’m a pretty heavy rider so I can only assume the experience would have been similar for an average rider with more baggage.

On the flat paved roads you could almost forget you’re not on a pure road bike. Everything is smooth and balanced and you feel you’re getting a pretty good speed for your effort. But this bike isn’t designed for straight flat paved roads. On the loose gravel – even on really fast winding downhills – I felt in total control and could ride pretty aggressively at high speed. I never hesitated if I had to quickly divert to avoid a pothole or switch track for whatever reason.

Gearing. The SRAM Rival 1×11 spd drivetrain (40t chainring & 11-42 cassette) never missed a beat on the whole trip. I found this to be an ideal gearing spectrum – able to keep pedalling at a reasonable cadence at speeds over 50kph on the fast downhills whilst having the 40/42 ratio to make it up even the steepest loose gravel climbs.

Brakes. The TRP Spyre C mechanical disc brakes are apparently a new development for 2017’s model, with the braking pressure being applied from both sides of the disc. That’s where my technical knowledge reaches it’s limit. All I know is the brakes well both smooth and/or responsive as necessary.

Tyres. Seems like the Clement X’Plor MS0 Tubeless 700x36c’s are absolutely bulletproof. I really put them to the test as some of the gravel sections were quite large sharp stones but checking the tyres treads and walls at the end of the trip you’d think they just came out the packet. Great thing about the bike is the flexibility on tyre choice. You can stick a pair or slick 23mm race tyres on – or you can go all the way up to full MTB winter tyres.


I think I found my dream bike. 631kms of pure cycling pleasure in 4 days and if it wasn’t for a mild feeling of fatigue I’d be out on it again today after arriving home yesterday evening.

Top marks for service also to the guys at Fixmybike in Stockholm and kudos for stocking such a great brand of bike.

Now I just need to work out why I’ve got so many bikes….

@riojarouleur 2016-09-19



Vi testade Kona Process 111 och Process 153 DL i Järvsö

Hela Fix my Bike gäng var i Järvsö på avstängningshelg i oktober. Vi kom ditt med ett antal Kona cyklar, bland annat 2 Process 111 och en Process 153 DL 2015. Det var riktigt skojigt och vi måste säga att Kona enduro cyklar är bland de vassaste och roligaste mountain bikes som finns just nu

Watch and enjoy!

Kona Precept In Da Wood

Cykelsäsongen har äntligen startad och vi provar att ta lite tid för att provcykla våra nya MTB. Vi var mycket nyfikna på den nya Kona Precept. En heldämpad med vettiga komponenter för ca 12000:-, vi undrade hur den skulle bli i skogen. Vi körde ganska hårt som vi brukar och jag kan säga att vi var mycket väl överraskade.

Kona Precept


Cykeln är välkonstruerad och reagera mycket bra på tekniska stigar. Den känns mycket aggressiv och får en VG uppför, snabb och lättrullad.

För det priset behövde Kona kompromissa på vissa delar. Vi tyckte att hydrauliska skivbromsar Tektro skulle bli den första sak att uppgradera. De fungerar bra med saknas lite power om man attackerar nedför.

Man får ändå en otrolig rolig cykel för priset, perfekt för Hellas och liknande områden. Även för en nybörjare är den lätt att komma igång med. Ett mycket bra val för dig som inte vill spendera hur mycket som helst på en MTB men ändå har höga krav.


Vilket spännande kval!

Fredag 12 juli var det dags. Jag skulle åka i femte heatet kl. 11. Det finns 15 olika kvalheat med 110 åkare i varje. Tur var att jag fick ett nummer, 812, som placerade mig på första startled i min heat. Jag blev mycket nervös för det med tanke att en massa galningar skulle köra på mig för att ta sig till finalen. Bara dem 23 första i varje heat skulle ta sig till det stora finalen som egentligen är den riktiga Mégavalanche, andra finaler har inte samma prestige. Mitt mål, utan att riktig tro på det, var att klara kvalet inom dem 23 första, men också att inte skada mig…

För att komma upp till starten, vid 2800 meter åker man 2 olika lift med världens kö för varje. Jag trodde att jag var ute i god tid att börja åka från Alpe d’Huez vid kl.8:30. En lift, en låååång uppförsbacke och nedförsbacke till nästa lift, 1 timme väntetid för att komma in en knäpptyst 100 pers. kabinlift. Ingen hade lust att prata och det kändes i luften att jag var inte den enda att oroa mig! Äntligen är vi framme, precis när första heaten startar.  P1040344

Dem 500 första meter är våldsamma med många kraschar och några tuffa killar som verkligen vill visa upp att de är här för att göra något bra resultat. Sedan finns det lite mer plats på banan så det verkar lättare för snabba åkare att passera andra.



Jag känner inte mig lugnare men börjar fundera över en plan för att överleva starten. När det är dags för min heat placerar jag mig på första startled, nästan längst till vänster för att klara bäst första kurvan. Några minuter kvar att vänta och sen hörs den klassiska teknolåten från 90-tal som gjorde Mégavalanchen så känd, Alarma från 666.

Alllaaaaaarmaaaaaa!!!! Jag hinner inte ens tänka att det är dags att trampa på att dem alldeles bästa i heaten är redan några meter framme. Jag trampar så hårt jag kan fram till första kurvan, bromsar lite för sent och det är några till som passerar mig… Fortsättningen blir bättre för min del, jag klarar att komma ikapp några som precis passerade mig och håller en ganska bra placering inför dem första mycket tekniska delar. Jag vågar inte titta bakåt och gör allt jag kan för att stå kvar på cykeln. Jag har redan maxpuls när jag kommer fram till första uppförsbacke men jag är förvånad att inga passerar mig längre. Jag tittar snabbt bakåt och ser att dem flesta har fastnat i den första jobbiga delen. Jag börjar tänka att jag kan klara en bra placering även om jag har ca 20 minuter kvar att cykla. Helt plötsligt njuter jag jättemycket av ögonblicket och börjar hitta rätt takt, i alla fall fram till första krasch. Upp igen och jag fortsätter i en mycket brant och stenig del som jag klarar bra, men ändå ramlar när hela svårigheten är klar…

”OOooooojjj!” Hör jag från publiken som stod där. Den här gången var det en mycket stylish krasch verkar det som. En kille kom till mig och frågar om jag är okej, det verkar så. Jag kontrollerar snabbt min Kona Process, den mår bra också. Från om med nu lovar jag mig själv att ta det lite lugnt innan jag skadar mig på riktig. Resten av kvalet gå ganska bra, jag passerar några killar och några passerar mig. Min sambo står bredvid banan nästan längst ner och skriker att jag är 17. Om jag inte ramlar fram till målet är jag kvalificerad till det riktiga Mégavalanche, en av mina drömmar! Mina armar brinner, hjärtat exploderar snart, några kurvor och hoppar kvar, några killar som trycker på mycket hård i dem sista delarna, och äntligen kommer målet! Min kropp gör ont nästan överallt, men det gör inget, jag är framme och jag har klarat det!


5 minuter senare har jag bekräftelse, jag är väl 17 med 26 minuter och 17 sek, inom dem 23 som ska köra Mégavalanche! Whoooohhoooo!!


En mycket glad och utsliten kille!


Jag tackar Jenny, min sambo, som ha varit med i resan och hjälpte mig mycket, och Kona som vågade låna mig en Process Deluxe, riktig tävlingsmaskin…

Snart är det finalen…! Stay tuned!


Äntlingen i Alpe d’Huez

I början 2013 hade jag stora ambitioner att skriva regelbundet om mina förberedelse till den stora tävlingen jag tänkte göra, Mégavalanche i Alpe d’Huez, som är den längsta enduro tävlingen i hela världen med 33km tävling, start på glaciären på 3300m och mål vid 700m. Det har inte varit så pga extremt mycket jobb i vår butik i Hammarby Sjöstad, en flyttning, och till slut ont i hälsena.

Anmälan till Mégavalanche och flygbiljett köptes för många månader sedan så jag hade ingen anledning att inte åka. Och nu är jag här, eller där om du läser artikeln från Sverige. Men det har hänt ganska mycket sedan jag åkte från Stockholm så jag ska börja från början.

När jag anmälde mig tänkte jag tävla med min enduro cykel, en Kona Coilair från 2012. Slutligen blev det istället en Kona Process Deluxe 2013 som jag fick låna från Kona speciellt för tävlingen.


Jag får återkomma med lite detaljer om Processen för att det verkligen är en cykel över det vanliga! Jag kom i måndags till flygplatsen i Genève och fick åka direkt till Kona Europe hämta min tävlingscykel. Jag behövde bara montera mina pedaler, justera dämpningen till min vikt, lära mig några finesser som jag inte hade på min egen cykel, som justerbar sadelstolpe, med reglage på styret alltså, du trycker på knappen och sitter, sadel går ner, du trycker och står, sadel går upp. Tufft.

Jag passade på att titta på Konas sortiment 2014 som hade precis kommit, passade på också att beställa några 2014 cyklar som kommer snart i butiken men det är något annat.

Då var det dags att tacka alla hos Kona, och köra vidare till Alpe d’Huez, cirka 2½ timmar ifrån Genève. Tur att jag hade tagit med min Garmin GPS för att komma fram tänkte jag. Det blev bara katastrof, över 4½ timmar tog det tack vare gpsen som tog mig på alla små vägar igenom hela Alperna… Nästa gång kör jag med vanlig karta.

Men ändå har jag kommit fram och här är jag för 4 dagar cykling, 2 dagar träning och 2 dagar tävling med kvall och final.


Och därifrån ska vi cykla, jaja, längst upp!


In i liften på väg upp kunde man se några cyklister på mycket tekniska och steniga delar. Jag hoppades att det hade inget att göra med tävlingen men jag fick bekräftelse att det var en del av kvalleden, Några minuter senare var jag på leden, mycket försiktig med en ny och dyrt cykel, och lite små rädd med tanke att det är så brant, blöt och stenig. Jag tog mig när i alla fall på ett bättre sätt en många andra som fick åka upp och ner. Början av leden som sagt är mycket teknisk medan andra delen rullar fort med små hopp, stora snabba kurvor, igenom hela Alpe d’Huez och slutar några hundra meter efter stationen. En mycket rolig led, i alla fall som träning, vi får ser hur det blir på tekniska delar blandad med 200 andra åkare. Imorgon torsdag ska jag träna en gång till och på fredag börjar riktiga grejer!

We keep in touch, jag ska ta en massa bilder, prova skriva ner mina känslor och dela med er allt jag kan!



Parallellslalom i Hammarbybacken!

Äntligen händer det något roligt i området! Jag får åka parallellslalom i Hammarbybacken imorgon söndag 7 april. Som ni ha säkert sett, det finns snö kvar så tävlingen kommer och hålla plats på skidbacken. Det ser jag mycket framemot! Däremot måste man fundera på utrustningen, och framför allt däck. Dubbat eller odubbat? Hur brett? Vilket mönstret?

Jag kollade lite på väderprognos och SMHI lovar mulet/sol och +4 grader, med andra ord en FinSvenskSommarDag, en FSSD brukar man säga.. Det är tillräckligt mycket för att hoppas att banan kommer inte att bli isig men istället ganska mjuk. All right, det är bestämt, odubbat!

Jag tänkte egentligen satsa på ett par Schwalbe Dirty Dan, gjort för mycket blöta förhållanden.




Mycket fina och rätt småla för att vara downhill/allmountain däck, bara 26″x2.00. Däremot sitter de mycket stadigt i slam.

Min strategi är enkel, jag har valt de bästa däcken, jag är laddad och gillar snö. All in och vi får väl se hur jag klarar det!

Ni är välkomna imorgon från kl.13:00 på Hammarbybacken för att deltaga eller titta på några glada cykelentusiaster på snö. Ni ska inte glömma era Dirty Dan för tillfälle!

”En liten utmaning” – Test Kona Tanuki Del 1

Idag var en riktig fin dag, +2 grader och sol, en svensk vårdag med andra ord. Vi passade på att cykla lite i skogen som vi tycker om. Men idag var ingen vanlig dag for the Fix my Bikes crew. Det var första dagen i butikens historia som vi var ute för att testa nya cyklar och skriva lite recensioner. Vi tänkte själva börja testa de flesta cyklarna vi har i butiken, så vi vet precis vad vi säljer och vi kan godkänna själva kvaliteten utan att lita på tillverkarens råd och beskrivning.

Dagens cykel var en Kona Tanuki 2013, en prisvärd 26″ heldämpad MTB tänkt för lätt freeride, hård cross country, eller båda och! För att kunna testa den var vi tvungna att byta originaldäck mot dubbdäck, och det var ingen lyx direkt, skogen är som en stor isbit just nu.

Isig ride, Hellas gården
Ludo tar sig fram på isen


Så vi började från Hammarby Sjöstad vid 3 tiden, och trampade hårt mot Hellasgården. Första känslan när man trampar på Tanuki är mycket positiv. Vi är vana att cykla på mycket dyrare och bättre utrustade cyklar, men man känner sig ändå rätt trygg och nöjd med växlingen (Shimano Deore / Acera) och bromsningen (vanliga Shimano hydrauliska skivbromsar). Jag kände bara att bakdämpningen var lite mjuk för min smak men jag upptäckte senare att inställningen var dålig för min vikt, mitt eget fel. Man har möjlighet att pumpa upp dämpningen (Rock Shox Monark) för att få den styvare, så det saknade bara några bar. Och som en riktig amatör hade jag glömt att ta en dämpningspump med mig. Every day is a learning day…

Vi cyklade upp den gula banan, runt Källtorpssjön, med mycket isiga och svåra delar, speciellt i början. Det var då vi träffade ett par som promenerade på samma stig. Killen tänkte väl att det var som en liten utmaning att cykla vid den här årstiden. Tjejen tyckte att det var svårt att bara gå, så vi måste ha varit galna för att cykla runt här.

Ludo på den gula med Kona Tanuki
Ludo på den gula med Kona Tanuki

Ändå har vi klarat det utan större problem. Bromsarna på Tanukin är vassa på tekniska delar, men saknar lite grepp vid hög fart och längre nedförsbacke, utan att bli dåliga förstås. Man behöver bara trycka lite hårdare på handtaget när skivorna värms upp. Ställningen på cykeln känns bra. Lite framåtlutad så man har lite kraft i benen på enklare sträckor, men ändå bekvämt nedförsbacke.

Efter lite jämförelse konstaterar vi att man får mycket mer Tanuki för pengarna 2013 än tidigare. Tanuki 2012 till exempel är utrustad med en no name bakdämpning och en Rock Shox Tora fram. 2013 får som sagt en Rock Shox Monark bak och Sektor 130mm fram. Mycket bättre komponenter för samma pengar, och snyggare färg också, matt svart, som Batman, tufft.

Vi måste ta ut Tanukin minst en gång till med rätt justeringar på bakdämpningen och snabbjustera framväxeln som rörde lite på sig under resan. Annars har det hittills varit en mycket bra upplevelse med en stabil och lättcyklad mountain bike. Trygg och bekväm i tekniska kurvor, man får rätt känsla mycket snabb, och det för mycket lite pengar.

Kona Tanuki gillar tekniska stigar
Kona Tanuki gillar tekniska stigar

Stay tuned för andra delen av Kona Tanukis test här i Stockholm 😀


Härligt och halkigt

Förra lördagen gjorde vi det igen, fast den här gången blev det riktigt halkigt. Gott om is och 3cm ny snö ovanpå, precis lagom för att inte se vad man cyklar på. Men ändå var det kul, stiget med packad snö är fortfarande mycket smal så det känns som man tar se fram på en flera kilometer lång träskiva. Ett däck utanför och då fastnar man, det är en bra balansträning kan man säga. Vädret var också på vår sida då vi började cykla under snöfall men det ändrades fort till fint väder. Vi passade på att den här bilden.

Mathieu och Yoann på den gröna
Mathieu och jag på den gröna


Jag tror att det är nu dags att montera dubbdäck om du tänker ta dig igenom Nackareservatet. Det finns fortfarande stora mängder snö i skogen som börja smälta på dagarna och frysa till is på natten. Det kommer att behövas många veckor för att allt snö ska försvinna. Under tiden njuter vi av myggfria cykelturer, att lända mjuk i snö när man ramlar, och härliga solnedgångar!

En gång till, hör av dig om du vill följa med, Hellas gården rockar fett, och tur för oss, vi bor precis brevid 😀

Bland det roligaste

Idag började som en ganska tråkig dag med stor städning i lägenheten för att få den såld så fort som möjligt då vi kommer att flytta längre ut i Saltsjö Boo. Motivationen var inte på topp så att säga. Ändå tur för mig att det var riktigt soligt och fint så jag bestämde mig att använda 2 timmar för en cykeltur i skogen. Vilken lysande idé!

Även om det fortfarande finns ca 30cm snö i skogen runt omkring Stockholm var det mycket lätt att cykla på små stigar där gående promenerar. Man följer såna stigar som är kanske 50cm bredda och ser ut som riktiga  sommars single track med packad snö, bra grepp (igen is än) och inte alls lika skakigt som på sommaren.

Single track Nackareservatet

Det där var bland det roligaste jag har gjort med min cykel i Nackareservatet! 20km cykeltur i solen på jätteroliga stigar. Man får en helt annan känsla än på sommaren, kanske för att båda tekniken, ljudet som kommer från cykeln, miljön är helt annorlunda. Jag körde med mina vanliga sommar däck, Maxxis Ardent i 26×2,4 och hade inga som helst problem i kurvorna, däremot behövde jag bromsa tidigare än i vanliga situationer. Bakhjulet har en tendens att lätt glida och vara mindre effektivt när man bromsar. Jag körde också med vanliga skor, inga SPD då man behöver gå några meter då och då. Med SPD eller liknande kommer snön lätt in i clipsarna och det blir svårt att sätta fast skorna, inte min favorit.

Till sist fick jag en underbar utsikt från ”the Russian barbecue” över Källtorpssjön där många håller fortfarande på att åka skridskor.

Källtorpssjön från the Russian Barbecue

På lördag nästa vecka ska jag göra om det här. Dags för er att damma av cykel och passa på att uppleva en mycket rolig cykeltur. Hör av dig innan dess om du vill vara med! Jag lovar att det här är riktigt kul!

Kona 24 timmar i Old Pueblo

Om du är efter en helt ny upplevelse med din mountain bike måste du läsa om Kona 24 timmar i Old Pueblo! Tävlingen äger rum i Sonoran Desert i USA (lite långt men ändå inspirerande). Den är en 24 timmar tävling som du kan göra själv eller i lag från 2 och upp till 10 personer.



Om du är själv varvar du så många gånger som möjligt på en 26km lång bana. I lag blir det lite roligare då man skiftar efter varje varv och får vila tills den som cyklar klara sitt varv. Själva banan är en teknisk och rolig single track nästan hela vägen. Kona organiserar tävlingen och ser till att stämningen är avslappnad och att alla ska ha en mycket speciell upplevelse.

Vi har inte planerad att åka ditt i år, men kanske nångång om vi är i område i februari, man vet aldrig.

Förra året fixade den bästa soloåkaren 18 varv… Det bästa lag (4 pers) cyklade 23 varv på 24 timmar, med genomsnittshastighet på ca 25km/tim… Tufft! Vi kan också berätta att 98% av riders cyklade på en 29er! Det fanns en massa Kona HeiHei där!

Titta gärna på tävlingens video!

Den 15e januari händer det!

Nu är anmälningsdatum klart för Mégavalanche i Alpes d’Huez, den 15e januari 2013. Att kunna deltaga blir svårare och svårare varje år, ungefär som NY marathon (om man vågar jämföra) så det är bara att vara redo tidigt på morgonen den 15e och köpa sina biljetter först. Om vi är flera att anmäla sig samtidigt får vi rabatt, så om nån läser det i tid och vill spara lite pengar, det är bara att kontakta mig och vi köper biljetterna ihop, upp till 25% rabatt om vi är 4st.

Ett mål: Mégavalanche i Alpes d’Huez, Frankrike

Nu startar vi bloggen!! På Fix my Bikes blogg kommer jag att snaka om våra planer för nästa säsongen. Mitt personligt mål är att deltaga i Mégavalanche i Alpes d’Huez, Frankrike (och också att lära mig mycketbättre svenska, men det är nåt annat). Tävlingen är känd för att vara den största enduro/dowhill tävling i hela världen. Stora cykelmästare som Nicolas Vouilloz, 10 gånger downhillvärldsmästare brukar vara med i tävlingen. Det betyder absolut inte att man ska vara elitidrottare för att tävla i Mégavalanche. Dom flesta är glada amatörer som jag och vill uppleva nåt mycket speciellt. Tävlingen startar längst upp i Alpes d’Huez, 3300m, och kommer ner vid 700m.

Dom bästa tar sig ner på ca 50 minuter, dom andra behöver lite mer tid… En sak är solklar, man måste vara så vältränad som möjligt för att orka hela vägen ner och framför allt för att ha kul. Därför tänkte jag börja min träning  från januari 2013 för nästa Mégavalanchen i Juli 2013. Jag kommer att skriva regelbundet om träningen med min egen exempel, och berätta lite mer generellt om hur man ska komma i bra form för cykelsäsongen. Jag kommer också att skriva rätt mycket om cyklar självklart, det är ju meningen med bloggen. Jag använder ett antal cyklar själv beroende på dagens cykling så ni kommer att läsa lite om dom först.

Välkommen på Fix my Bikes Blogg!! Vi hörs snart! Cyklingen är livet!